Denna blog är skriven av Daire Carroll från Instutitionen för Biologi och Miljövetenskaper vid Göteborgs Universitet, här beskrivs #HistorienBakomArtikeln för den vetenskapliga artikeln  “120-years of ecological monitoring data shows that the risk of overhunting is increased by environmental degradation for an isolated marine mammal population: the Baltic grey seal”, detta är en artikel som nyligen publicerades i Journal of Animal Ecology. I denna artikel undersöks med hjälp av fantastiska data och en matematisk modell hur Östersjöns gråsälar kan tåla olika jakttryck och miljöförändringar. Read the blog in English here.

För långlivade arter sker förändringar i populationernas antal och utbredning sakta, över årtionden, eller till och med århundraden. Det sätt som vi förvaltar vilda populationer på idag har ett ofta ett kortare perspektiv, men kommer att påverka djurpopulationerna i många generationer i framtiden.

Östersjöns gråsäl (Halichoerus grypus grypus) är en unik säl anpassad till miljön i just Östersjön och har annorlunda biologi och beteende än Atlantens gråsälar. Till skillnad från de flesta andra sälarter kan Östersjöns gråsäl flexibelt välja att föda ungar (kutar) på land eller på is beroende på isförhållandena ett givet år. Om det finns bra isflak väljer dom helst att föda där för där har kutarna mer plats, får mindre infektioner och har större överlevnadschanser än på öar. Under 1900-talet kraschade Östersjöns gråsälspopulation från cirka 90 000 individer till så få som 5 000. Orsaken till nedgången var först fem decennier av skottpenningfinansierad jakt och sedan, på 70-talet, minskade populationen på grund av sterilitet som orsakades av människans miljöföroreningar, som PCB. Gråsälen har som andra rovdjur en betydelsfull roll i näringsväven och balanserar andra arter genom att föredra de arter som är vanligast och lättast att fånga. Internationella överrenskommelser mellan Sverige och övriga Östersjöländer har gjorts med målet att återfå gråsälen som en naturlig del av ekosystemet.

Gråsälen fredades från allmän jakt 1974 och man inrättade sälskyddsområden detta har lett till en gradvis återhämtning av populationen och nu finns cirka 55 000 individer. Östersjöns ekosystem har dock förändrats betydligt under de senaste 100 åren. Industriellt trålfiske och övergödning har lett till en kollaps av flera fiskbestånd, samtidigt som varmare vintrar lett till att den genomsnittliga havsisens yta minskat. År 2020 införde Sverige, efter årtionden av begränsad jakt, licensjakt på Östersjöns gråsäl med en årlig kvot på 2 000 individer. Kombinerat med kvoterna som tillåts i Finland och Åland innebär detta en total jaktkvot på cirka 3 500 gråsälar.

Vi startade ett forskningsprojekt, finansierat av Naturvårdsverket, för att undersöka om dessa kvoter är hållbara med tanke på det nuvarande tillståndet i Östersjöns ekosystem. För att besvara denna fråga krävs matematiska modeller och mycket goda biologiska data på populationen,  detta uppdrag blev min huvudbry under två års tid.

Studien

Till min lycka var Östersjöns gråsäl en ovanligt välstuderad art eftersom den används i miljövervakningsprogram som en indikator på ekosystemets status. Detta innebar att jag hade tillgång till årtionden av noggrant dokumenterade data om populationsstorlek, demografi och hälsa, data som representerade flera doktorsavhandlingars arbete. Jag och mina kollegor i Göteborgs Universitet och vid Naturhistoriska museet i Stockholm började sammanställa alla data, livscykeln, trender och den dokumenterade jakten. Med hjälp av detaljerad statistik över skottpengar som utbetalades under tidigt 1900-tal kunde vi beskriva sammanbrottet i populationen under föregående århundrade. Från internationella, årliga flygövervakningar, som sker över hela Östersjön, observerade vi den långsamma återhämtningen av populationen till dess nuvarande nivå. Genom rapporter från obduktioner av nära 1 000 djur uppskattade vi fertilitets- och överlevnad för olika åldrar och kön. Med all denna information byggde vi en matematisk populationsmodell som kan rekonstruera tillväxten av Östersjöns gråsäl under de senaste två decennierna. Vi gick sedan ett steg längre genom att “återinföra” jagade djur i modellen för att utforska effekten som jakten har haft på populationstillväxten under det senaste decenniet. Detta gav oss en uppskattning av hur populationen skulle tillvuxit utan jakt, en modell som vi kunde använda för att utforska den relativa påverkan av olika förvaltningsstrategier. Därefter projicerade vi populationstillväxten hundra år in i framtiden tusentals gånger i en så kalla “ekologisk riskanalys” och utforskade vad som skulle kunna hända om nuvarande jaktkvoter fylls, och olika teoretiska förvaltningsalternativ. Vi simulerade också olika scenarior för havsisens framtida utbredning och ekosystemets totala “bärkraft”. Den matematiska riskanalysmodellen är alltså ett verktyg som gör det möjligt för oss att utforska hur olika faktorer påverkar populationens livskraft och risk för nedgångar.

Vad vi fann

Vi fann att en jakt på 3 500 individer varje år, vilket motsvarar kvoten för hela Östersjön år 2020, skulle leda till en snabb populationsminskning i alla simuleringar. Det är alltså helt tydligt från vår analys att de nuvarande internationella jaktkvoterna för gråsäl i Östersjön tillsammans är ohållbara. Det realiserade totala antalet jagade djur har dock varit mindre än den årliga kvoten under de senaste åren, men vi rekommenderar som en försiktighetsåtgärd att kvoterna inte sätts så högt att de riskerar populationen om de börjar fyllas. Vi fann att det maximala antalet djur som kan jagas av alla länder sammanslaget, och ändå tillåter populationen att långsamt fortsätta sin återhämtning är cirka 1 900. Detta tal måste dock årligen uppdateras och gäller bara om nya miljöförändringar som påverkar sälarnas hälsa inte tillstöter. Vi fann också genom simuleringar att klimatförändringar som påverkar isutbredningen inte hade så stor påverkan på populationen utan jakt. När vi räknade på både minskad isutbredning och jakt ökade emellertid risken för populationsminskning påtagligt. Vår model inkluderade bara en liten del av förväntade effekter av klimatförändringar genom minskad kutöverlevnad, men det finns ytterligare faktorer för hur gråsälar kommer att reagera på varmare vintrar som vi behöver studera närmare. Det behövs ytterligare fältarbete, datainsamling och analys för att beskriva hur Östersjöns gråsäl påverkas av det varmare klimatet.

Slutligen

 Nu, mer än någonsin, förstår vi hur industrifiskets överexploatering av fiskbestånden påverkar våra hav, ändå fortsätter vi att ignorera varningssignalerna till förmån för kortsiktiga vinstintressen. Östersjöns gråssäl lider tillsammans med småskaliga kustfiskare, tumlare och vikaresälar av effekterna av industriellt fiske som bara lämnar små strömmingar och spiggstim efter sig. Vi har i vår modell av gråsälens framtidsutsikter optimistiskt antagit att populationen kommer att fortsätta att kunna återhämta sig som den historiskt har gjort, och antog att den kan tillväxa med full kapacitet mellan varje jaktsäsong, men detta kräver ett friskt ekosystem. Det kan alltså krävas en större försiktighet vid förvaltning av gråsälen framöver än vad vår modell visar. De data och modelleringar vi har sammanställt fungerar som en utgångspunkt för framtida arbete med att utforska drivkrafterna för populationstillväxt i en föränderlig miljö. Att förstå populationsdynamiken hos långlivade arter kräver årtionden av data och ständiga uppdateringar. Förvaltningsbeslut tas däremot ofta baserat på begränsad information om toppredatorernas roll i den komplexa marina näringskedjan och med en kortare tidshorisont, då kan matematiska modeller vara till hjälp. Östersjögråsälens historia liknar många andra stora marina däggdjursarters öde, med decennier av överexploatering och förgifting men gråsälen har även åtnjutit en period av framgångsrik förvaltning och skydd och delvis återhämtat sig i antal. För att förvalta långlivade däggdjur med låg tillväxtkapacitet som gråsälen i sitt fluktuerande ekosystem är det långsiktiga perspektivet på förvaltning nödvändigt.

Läs artikeln

Carroll, D., Ahola, M. P., Carlsson, A. M., Sköld, M., & Harding, K. C. (2024). 120-years of ecological monitoring data shows that the risk of overhunting is increased by environmental degradation for an isolated marine mammal population: The Baltic grey seal. Journal of Animal Ecology, 00, 1–15. https://doi.org/10.1111/1365-2656.14065